Saknaden och minnena av personer som inte finns hos oss längre, att minnas det som var underbart med att ha dessa personer hos oss. Vissa som gått efter ett långt och innehållsrikt liv, en del som borde få haft så mycket mer tid i livet. Allhelgonahelgen får oss att minnas lite extra och tänka på de nära och kära som vi mist. I måndags var det två år sen min mor gick bort och hon fick somna in efter 96 år på den här jorden. Det är ungefär så som normalt är livets gång. Mina tankar är hos de som mist nära och kära alldeles för tidigt. Att då lyckas hitta tillbaka till en glädje i livet måste vara ett konststycke.
Livet är skört och man behöver påminnas om att leva det fullt ut.
Att leva livet fullt ut innebär så mycket; att finna det som jag vill ägna mig åt i livet och verkligen gå in för att förverkliga det, att ta steget att göra saker som är utanför min komfortzon och se att jag faktiskt växer av det, att våga känna kärlek igen även om jag har sår som gör sig påminda.
Har den fantastiska förmånen att ha personer i mitt liv som får mig att växa som människa och att inse hur mycket mer jag kan. Just ikväll har jag hittat en bra bit in i mitt innersta och den känslan är underbar. Känner en sån tacksamhet över livet och vad det ger mig just här och nu.
Var rädda om varandra...!
Kram på er...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar