Blommor, sorg och blandade känslor

Natten mellan torsdag och fredag tog min mor sitt sista andetag. Hon fick 96 år på den här jorden. Många strävsamma år där det, en stor del av tiden, inte fanns de bekvämligheter som vi är bortskämda med idag. När vi var små så kämpade hon för att vi barn skulle ha det så bra som det gick utifrån de knapra resurser som fanns då och det var säkert inte så lätt alla gånger. När vi blev vuxna och dom flyttade till ett modernare boende så fick hon ett lite bekvämare liv.
Jag satt där vid sängen och höll hennes hand och bad till någon skyddsängel att hjälpa henne att släppa taget och hitta hem. Jag visste att hon inte orkade mer och ville inte att hon skulle behöva lida mer. När hon fått somna in så var det på något konstigt sätt vackert att se henne ligga där, hennes fårade ansikte som nu hade fått ro. <3
Tacksamhet för att vi fick ha henne i livet så många år, sorg för att hon inte längre finns hos oss, en känsla av lättnad över att hon inte behöver lida mer (hon hade ont i både kropp och själ på slutet), ja det är en väldig blandning av känslor.
Fick igår de vackra blommorna på bilden, med texten "Vi tänker på dig" av mina underbara arbetskollegor.
Ikväll ska vi till hennes lilla lägenhet på demensboendet där hon bott de senaste åren och tömma den på saker. De sista minnena av ett långt liv.

Kärlek till er alla...! Kram