Då är det dags att börja jobba igen imorgon. Börjar med halva dagar för att känna mig för. Håller tummarna att det ska fungera. Blir ju bara två dagar till att börja med för sen är det ju helg igen. Det känns underligt att saker som tidigare bara varit helt självklara plötsligt kan kännas svåra att genomföra. Har en väninna som gått i väggen för ett antal år sen och som nu åkt dit igen... det är ju fasen att så många ska må så dåligt i dagens samhälle. Har två andra väninnor som mist sina tonårsbarn och är dömda till ett liv i sorg som dom måste lära sig att leva med.
Inser, i ljuset av vad några av mina vänner går igenom, att jag har så mycket att vara tacksam för i mitt liv och vill njuta av det här och nu... för man vet inte när livet förändras.
Stor kram till er alla...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar