Kontraster

Har varit sjukskriven i snart tre veckor nu. Jag har väl haft lite symptom av stress någon gång tidigare i mitt liv men aldrig som nu. Det började som ett stort tryck över bröstet och jag åkte in till akuten. Mitt ekg visade inget direkt men läkaren tyckte att, eftersom hjärtbesvär finns i familjen, så är det bäst att göra ett arbets-ekg. Fick tid för arbets-ekg efter en vecka och fick cykla på en motionscykel så man kunde se hur hjärta och puls reagerade. Eftersom kvinnor tydligen är svårare att bedöma så blev det remiss vidare till hjärtröntgen. Från den dagen jag fick veta att jag skulle på röntgen så fick jag sådan ångest att jag bara kunde promenera en kort bit (kanske hundra meter), sen fick jag ett oerhört tryck över bröstet, yrsel och en känsla av att jag skulle dö. Fick hålla mig inne och ta det väldigt lugnt. När jag hade sällskap och hade annat att tänka på så gick det lite bättre men så snart jag blev ensam så kom ångesten tillbaka. Jag var övertygad om att något var fel på mitt hjärta eller mina kärl. För att få en tid så snabbt som möjligt så ringde jag till hjärtavdelningen och undrade om min remiss hade kommit och fick en återbudstid nästa dag. Hade en vän som följde med mig dit och höll mig sällskap hela tiden och det kändes ovärderligt. Fick veta att jag skulle få besked inom en vecka. Men redan igår hade min läkare ringt och pratat in ett meddelande på min telefon att mina kärl och mitt hjärta var helt okej. Jäklar vilken lättnad...!!!
Idag har jag varit ute och gått en promenad på en kvart och hade nästan ingen ångest alls. Vilket framsteg...!
Jag förstår att stressymptom inte är något som går över på ett par timmar så jag har nog en bit kvar men det känns som att det förhoppningsvis ska gå åt rätt håll nu.
Fick de underbara blommorna på bilden av mina fina arbetskamrater i fredags och har även fått flera fina hälsningar via mejl och facebook.
Just nu får jag ta en dag i taget :-)

Kram på er alla